Timmen är sen. En ensam gatlyktas svaga sken silar sig in genom persiennerna. På väggarna syns randiga mönster, jag känner mig som i ett fängelse. Tankarna går runt runt i sökandet efter en utväg. Jag har letat länge nu, efter en hemlig lucka eller en dold port. Det enda jag funnit hittills är återvändsgränder och skinande hänglås. Jag blundar ett hjärtslag, försöker se mig själv hitta nyckeln. Vad jag istället ser är en falnande eld, glöd som långsamt blir till aska. Det sägs att hoppet är det sista som överger en, men jag känner mig redan övergiven.
Vad återstår då?