Sommarsummering

Hösten är här, och med den isande vindar och strålande sol varvat med regn och allmänt rusk. Vantarna har åkt på för länge sen, det finns ingen som kan värma mina händer längre.


Jag är glad att sommaren är över. Den efterlängtade sommaren, den som skulle bli en underbar sommar fylld med konserter och festival, av arbete, minisemestrar och umgänge med vänner, förvandlades till något helt annat; en sommar av sorg, jobb, utmattning och långa kvällar på en altan i Påarp. Två månader utan aptit, en dags semester, ångest över att vara hemma, av att laga mat, av att gå i affärer, av att lyssna på musik, av att vakna. Jag har förlorat två av mina bästa vänner och det känns. Det kanske inte syns, det kanske inte märks - men det känns.

Till de få positiva sakerna hör att jag kommit andra vänner närmare. Det är sant det de säger - att det är när man mår dåligt som man får reda på vem ens riktiga vänner är. Jag har inte många vänner, har aldrig haft och kommer aldrig att få, men de jag har är jag mån om och jag hoppas de vet om hur viktiga de är för mig. I mitt huvud är jag en skugga men vänner och familj gör mig levande, om så bara för en stund, och jag längtar efter varje möte.

Sådana uppskattade möten har ägt rum på olika platser i sommar. En helg har spenderats på Beach soccer i Åhus, en annan i Stockholm. Om vardagskvällarna, efter jobbet, har jag hållt mig ifrån lägenheten för att slippa tomheten. Att fylla varje dag med aktiviteter eller möten har varit en överlevnadsstrategi. Lugn och ro ger plats åt för många förvirrade och hotfulla tankar.


Hösten är här och jag planerar min flykt som en flyttfågel. Lämnar gamla marker för att till våren åter längta tillbaka. Helsingborg känns inte längre som den varma och trygga hemstad den en gång varit men nya vyer kan förhoppningsvis ändra på det. Jag längtar efter att få komma hem.

My hand has never felt this lonely
my eyes never been so hard to dry.

Du vet väl..?

Du vet väl om att du är värdefull.
Att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull.
För ingen annan är som du.

(Ingemar Olsson)

Att gräva en grop

När livet känns tungt blir man trångsynt. Det kan till exempel hända att man tror att den bästa lösningen består i att gräva ner sig i en grop. Gropen framstår som räddningen från allt ont, den ger skydd och trygghet. Det sista man vill är att lämna gropen och detta får en att vända taggarna utåt. Med dessa taggar och huggtänder försvarar man sig utan att se faran i att ligga kvar för länge. Sakta kvävs man tills allt känns fel fel fel. Omdömet är dock försvagat och istället för att göra det enda rätta, nämligen att inse att gropen är en dödsfälla, så gräver man ner sig ännu djupare. Inte förrän man är inne på de sista andetagen inser man sina misstag och risken är att det då kan vara för sent. Ingen finns längre kvar för att hjälpa en ut, för den som brydde sig vände man ryggen till i vrede och med felriktade anklagelser. Hur mycket man än önskar det ogjort går det inte, och insikten om vad man gjort blir till sten i ens hjärta. Skammen och sorgen är närmast outhärdlig, tillräckligt outhärdlig för att locka en att gräva en ny grop. Den hårda läxan är dock lärd, det blir inga fler gropar.

Good or Bad

Klockan är lite efter midnatt och en ny dag har just börjat. På en pub i London är min syster kvar i gårdagen. Jag kan inte bestämma mig för om livet känns bra eller dåligt just nu.

Mina ben värker så jag inte kan sitta still, hela jag är i usel form, framtiden är oviss och nuet krävande.. men ändå... Solen och värmen gör dagarna sköna, min c-uppsats i franska är äntligen klar, jag har tillbringat en trevlig kväll med vänner från laget och jag har en show med Flight of the conchords att se fram emot.

Vem har sagt att det ska vara lätt att leva...

Je ne t'aime plus tous les jours

Det lilla är inte alltid så smått. Det förstår dock inte du och jag är innerligt trött på att förklara. Lika trött är jag på att alltid vara den som ska leverera. Tystnad råder bara när två personer inte talar, så hur kan det då vara mitt fel?

Je n'ai plus rien a te donner, je suis indifférent à ton ignorance. Un futur avec toi me semble insupportable. Tes mots sont inutiles, je ne t'écoute plus. Tes regards sont inutiles je ne te regarde plus.

Je ne t'aime plus mon amour. Je ne t'aime plus tous les jours...

Gamla rader

Sitter och tittar i en skrivbok och hittar några nedkladdade rader. En väldigt omärkvärdig text som dock väcker minnen till liv. Texten är kylskåpspoesi skapad av mig o Sle under en bartömningsfest:

"då jättesämst och bortanervösa
botten!
nu farlig het konst som fungerar
lite flottare extremt bra
det gillar vi"

Fotboll funkar minsann även på kylskåpet!

En lång väntan

Idag lyssnade jag på en låt jag inte hört på länge. Tankarna vandrade iväg på en nostalgisk stig kantad av kärlek, bitterhet, sorg och vrede. Du var den Första. Som gav mig komplimanger och visade mig en värld utanför min egen. Som fick mig att inse att jag existerar och är värd någonting. En vän som inte var som mina andra vänner.

Du var också den första vännen som vände ryggen till. Det sveket kommer jag aldrig att glömma. Du vände dig om utan ett ord, hukandes med svansen mellan benen. Din feghet gör mig svartögd än idag. Jag tror inte att jag sett dig i ögonen sedan dess.

Trots detta är jag villig att förlåta. Redo att svälja min stolthet och acceptera att du är som du är. Du behöver bara be mig. När jag hör min sång, den du en gång lovade att spela, då vet jag. Mitt bland publiken ska jag stå och sjunga med, och min blick ska än en gång möta din. En lång väntan är över.

Tomhet

Jag känner mig bortglömd. Det är ensamt.

Fan ta dig

Ja, dig. Du gör mig elak.