Stilla rusar jag

Utan förvarning kommer dem, tankarna. De som virvlar fram och tillbaka, upp o ner och ner o upp, runt runt och det går snabbare och snabbare och inget kan jag göra för att stoppa dem. Som dyker upp i mitt medvetande och tär hål på mitt inre och jag försöker mota bort dem men det går inte och det blir kapplöpning och jag förlorar och jag tänker vad har jag gjort för att förtjäna det här men sen hör jag den lilla hårda rösten som säger att nog förtjänar du det och det blir kaos inom mig och jag vill gråta med det går inte, hjärtat blir till sten och jag vill helst bara plocka ut det och slippa känna mer för det gör ont, så ont, och jag tänker att det är inte så här jag vill ha det så låt mig slippa snälla och jag undrar varför det bara ska vara upp till mig när vi är två och så blir jag arg och ledsen på samma gång och sen kommer behovet av att skriva ner allt det jävliga och efteråt känns det lite, lite bättre.

Timmen är sen. En ensam gatlyktas svaga sken silar sig in genom persiennerna. På väggarna syns randiga mönster, jag känner mig som i ett fängelse. Tankarna går runt runt i sökandet efter en utväg. Jag har letat länge nu, efter en hemlig lucka eller en dold port. Det enda jag funnit hittills är återvändsgränder och skinande hänglås. Jag blundar ett hjärtslag, försöker se mig själv hitta nyckeln. Vad jag istället ser är en falnande eld, glöd som långsamt blir till aska. Det sägs att hoppet är det sista som överger en, men jag känner mig redan övergiven.
Vad återstår då?

Abstinens

Upp med händerna! Jobba i sidled! Smäll på ordentligt!
Snabb kontring, diagonallöpning. Upphopp, vänta ut målvakten. Nu.

Brottas på linjen, motståndarens naglar gräver sig in i armen.
Växel, rysk spärr, inspel.
Slita sig loss, hoppa, upp med skottarmen för fler valmöjligheter. Vänta, vänta. Mål!

Varför valde jag fotboll? Man skadar ju sig bara...
Idag ska Sverige ge sig på Frankrike, tv-kvällen är räddad!
Larholm, Källman och Doder - ni är mina nya idoler.

Andetag

Lugna, djupa och långsamma. Flämtande, grunda. Livsviktiga.
Dålig kondition, rädsla eller upphetsning. Andetagen avslöjar oss.

Dina andetag är rofyllda. Det är sömnens påverkan, du ligger utsträckt och drömmer om... ja, om vad då? Jag sitter bredvid och kastar avundsjuka blickar på dig som får sova när jag måste arbeta, blickar du inte kan se. Mina tankar cirklar kring dig, vilken värld befinner du dig i just nu? Du mumlar något och drar efter andan, jag har svårt för att koncentrera mig.

Jag vill dela dina andetag.

Flickan i snön

Flickan i snön är blek och kall. Hennes kyla blir hennes fall.
Hon sitter bland vänner och nya bekantskaper,
fryser och skakar och vill åka hem.
Än vet hon ej hur gemenskapen smakar,
hennes mask har åkt på för så längesen.
Vem kan smälta klumpen i bröstet,
vem kan ge henne modet att leva?
Det tar flera år att bygga upp muren
men bara ett ögonblick att den rasera.
Ensam i det stora vita hon vandrar,
men lämnar efter sig spår i snön.
Så länge frosten behåller sitt grepp kan hon vända
och finna sin väg hem igen.