Flickan i snön är blek och kall. Hennes kyla blir hennes fall.
Hon sitter bland vänner och nya bekantskaper,
fryser och skakar och vill åka hem.
Än vet hon ej hur gemenskapen smakar,
hennes mask har åkt på för så längesen.
Vem kan smälta klumpen i bröstet,
vem kan ge henne modet att leva?
Det tar flera år att bygga upp muren
men bara ett ögonblick att den rasera.
Ensam i det stora vita hon vandrar,
men lämnar efter sig spår i snön.
Så länge frosten behåller sitt grepp kan hon vända
och finna sin väg hem igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar