Ibland när jag skriver följer jag en melodi. Oftast är det så att melodin väcker en tanke hos mig som sedan utvecklas till en dikt. Förutom två undantagsfall (en gång när jag var typ åtta år och en gång förra året) så är det melodier som redan finns och som redan har en text. Sånger, på vardaglig svenska. Speciellt en melodi har talat väldigt starkt till mig. En gammal vän skrev en väldigt bra låt, med underbar musik. Kanske har du hört den. Min tolkning kommer här...
You can tell by the way she smiles, this girl is troubled.
You can tell by the look in her eyes, she is troubled.
Pictures from the past are clouding her gaze. Pain and sorrow draws a shadow on her face.
She is troubled.
And you watch her every day as she's fading away, then you say to yourself that it's never too late. It's time to bring those loose ends together.
Then you look at the stars and you whisper her name. Since the day your paths crossed, life will never again be the same.
You can tell by the way she smiles, this girl is troubled.
You can tell by the way she hides, she is troubled.
Lost in her thoughts, letting nobody in. Darkness a ghost playing over her skin.
She is troubled.
And you watch her every day as she's fading away, then you say to yourself that it's never too late. It's time to bring those loose ends together.
Then you look at the stars, your lips read out her name. Since the day your paths crossed, life will never again be the same.
24 januari 2008
17 januari 2008
Deprimerad optimist
Vissa dagar ångrar man att man vaknade på morgonen. Man önskar att man hade dragit täcket över huvudet och somnat om istället för att kämpa sig upp. Ibland krävs det så lite för att hela ens värld ska falla sönder, med tusen vassa skärvor som följd. Idag är en sådan dag. Det började med en olycka och sedan har jag trampat i skärvorna så många gånger att jag börjat blöda.
Värst av allt är att det inte finns någon städpatrull som kan hjälpa dig i ett sånt här läge. Du är utlämnad åt dig själv, din egen ensamhet. I mörkret får du bryta ihop, slicka dina sår och försöka komma igen. Och det är så svårt! I det läget krävs en liten ljusglimt för att du ska orka. Den ljusglimten kan vara precis vad som helst, det vet bara du själv.
Dagens ljusglimt är ett minne från en svunnen tid. Och drömmen om att upprepa stordåd. Herrlandslaget i handboll kan aldrig mer bli vad det en gång var, görkan är slut för länge sen. Med det inte sagt att en ny fantastisk era kan påbörjas, nu, ikväll, i Norge, mot Island. Jag sätter på ett plåster och hoppas på vinst...
Värst av allt är att det inte finns någon städpatrull som kan hjälpa dig i ett sånt här läge. Du är utlämnad åt dig själv, din egen ensamhet. I mörkret får du bryta ihop, slicka dina sår och försöka komma igen. Och det är så svårt! I det läget krävs en liten ljusglimt för att du ska orka. Den ljusglimten kan vara precis vad som helst, det vet bara du själv.
Dagens ljusglimt är ett minne från en svunnen tid. Och drömmen om att upprepa stordåd. Herrlandslaget i handboll kan aldrig mer bli vad det en gång var, görkan är slut för länge sen. Med det inte sagt att en ny fantastisk era kan påbörjas, nu, ikväll, i Norge, mot Island. Jag sätter på ett plåster och hoppas på vinst...
14 januari 2008
Fem tankar om matchen
Det är mycket fotboll nu. Att spela och att se på. För egen del är siktet inställt på tre 100-procentiga träningar i veckan som kommer, krönt av en bra insats i SM i Futsal. Dagens turnering vill jag helst glömma, förutom mina mål förstås!
Ett annat lag som spelat idag är vårt kära landslag, fast inte det vanliga gänget utan ett ungt och oerfaret sådant. Seger med 1-0 mot Costa Rica, här kommer mina tankar om matchen:
1. Matchinledningen måste vara bland det tråkigaste jag har sett, nånsin. Klockorna stannade nästan när Costa Rica försökte rulla boll, och jag vet egentligen inte varför jag fortsatte titta i det läget.
2. För en tid sedan tittade jag på missa-öppet-mål's tio i topp-lista. Prica gjorde sitt bästa idag och borde knipa en topp 5-placering efter sin miss, imponerande! Trots det får han godkänt, han gav järnet så länge han var inne och jag hoppas det lossnar för honom i landslaget snart.
3. Nyskapad backlinje eller inte, att rensa ska inte vara så himla svårt. Bollarna hamnade ofta mitt framför mål eller så blev det bara fjuttiga halvrensningar. Come on boys!
4. Plus i kanten för att de försökte spela upp bollen via mittfältet hellre än att slå långbollar. Visst, ibland blev det för smått spel och de kunde fastna på en kant för länge, men jag föredrar det framför att bollen skickas iväg på måfå (mot en hopplöst ensam anfallare) gång efter en annan.
5. Att det inte skulle bli någon toppmatch kunde vilken människa som helst med lite koll på fotboll räkna ut i förväg, det är inte därför man sitter uppe en söndagkväll som den här. Spänningen ligger i att se de nya spelarna, försöka gissa vilka som kommer att utgöra stommen i landslaget en dag i framtiden. Ikväll var det ingen som gjorde bort sig, däremot var det några som utmärkte sig. Holmén imponerade till exempel med sin arbetskapacitet, rörlighet och inställning. Frågan är, var det tillräckligt för att närma sig en plats i truppen i sommar? Fler matcher väntar under landslagets turné så det svaret lär dröja.
För övrigt undrar jag hur lång TV4:s reporter Olof Lundh är. Anders Svensson såg ut att få nackspärr när han intervjuades. Eller är Svensson så kort i rocken?
Ett annat lag som spelat idag är vårt kära landslag, fast inte det vanliga gänget utan ett ungt och oerfaret sådant. Seger med 1-0 mot Costa Rica, här kommer mina tankar om matchen:
1. Matchinledningen måste vara bland det tråkigaste jag har sett, nånsin. Klockorna stannade nästan när Costa Rica försökte rulla boll, och jag vet egentligen inte varför jag fortsatte titta i det läget.
2. För en tid sedan tittade jag på missa-öppet-mål's tio i topp-lista. Prica gjorde sitt bästa idag och borde knipa en topp 5-placering efter sin miss, imponerande! Trots det får han godkänt, han gav järnet så länge han var inne och jag hoppas det lossnar för honom i landslaget snart.
3. Nyskapad backlinje eller inte, att rensa ska inte vara så himla svårt. Bollarna hamnade ofta mitt framför mål eller så blev det bara fjuttiga halvrensningar. Come on boys!
4. Plus i kanten för att de försökte spela upp bollen via mittfältet hellre än att slå långbollar. Visst, ibland blev det för smått spel och de kunde fastna på en kant för länge, men jag föredrar det framför att bollen skickas iväg på måfå (mot en hopplöst ensam anfallare) gång efter en annan.
5. Att det inte skulle bli någon toppmatch kunde vilken människa som helst med lite koll på fotboll räkna ut i förväg, det är inte därför man sitter uppe en söndagkväll som den här. Spänningen ligger i att se de nya spelarna, försöka gissa vilka som kommer att utgöra stommen i landslaget en dag i framtiden. Ikväll var det ingen som gjorde bort sig, däremot var det några som utmärkte sig. Holmén imponerade till exempel med sin arbetskapacitet, rörlighet och inställning. Frågan är, var det tillräckligt för att närma sig en plats i truppen i sommar? Fler matcher väntar under landslagets turné så det svaret lär dröja.
För övrigt undrar jag hur lång TV4:s reporter Olof Lundh är. Anders Svensson såg ut att få nackspärr när han intervjuades. Eller är Svensson så kort i rocken?
10 januari 2008
Fransk musik och fotboll
Jag konstaterar att:
... fransk rock i form av Kyo borde slå igenom i Sverige omedelbums, för det är så grymt bra!
... jag idag fullgjort en träning utan att ens se åt medicinväskans håll. Inte en tejpbit, inte en tablett - vilken befrielse!!!
... HIF verkar få behålla sin stora stjärna. Källor säger att Henke Larsson inte är beredd att lägga skorna på hyllan riktigt än och jag kan bara hoppas att det är sant. Jag vill se mer av honom, frälsas av hans genialiska framspelningar ett litet tag till.
... fransk rock i form av Kyo borde slå igenom i Sverige omedelbums, för det är så grymt bra!
... jag idag fullgjort en träning utan att ens se åt medicinväskans håll. Inte en tejpbit, inte en tablett - vilken befrielse!!!
... HIF verkar få behålla sin stora stjärna. Källor säger att Henke Larsson inte är beredd att lägga skorna på hyllan riktigt än och jag kan bara hoppas att det är sant. Jag vill se mer av honom, frälsas av hans genialiska framspelningar ett litet tag till.
5 januari 2008
Livskvalitet - om livets väsentligheter
Idag satt jag på tåget och funderade över livskvalitet. Att pendla mellan Helsingborg och Malmö må vara tidsödande, men det har även sina fördelar. Efter en halvjobbig dag på högskolan är det rätt gott att luta sig tillbaka en stund, och det är i detta avslappnade tillstånd som de mest fantastiska tankar börjar slå rot och frodas.
Jag funderar ofta över vad som är väsentligt här i livet. På Idrottsvetenskapliga enheten talar vi om rörelse och motion som en källa till god livskvalitet. Och visst stämmer det, men det är bara en del av en mycket större helhet. I början av min utbildning hade vi en mycket givande övning/diskussion om rättigheter, och mina tankar återvänder ofta dit. Indelade i grupper satt vi framför ett bord med en massa papperslappar, på vilka det stod olika rättigheter. Exempel på rättigheter som fanns med och som vi i Sverige naturligtvis ser som självklarheter var skolgång, sjukvård, religionsfrihet, arbete, yttrandefrihet, semester, fritid - och musik. Sammanlagt var där säkert 20 lappar, minnet sviker mig lite så jag minns inte exakt. Vår första uppgift var att välja bort lappar så att endast 10 återstod, och jag önskar att alla tvingades få sig den tankeställaren. Vad skulle du välja bort? Sjukvård? Semester?? Tanken svindlar, tänk vad många människor som saknar en eller flera av dessa rättigheter! Nästa uppgift var att välja bort två lappar till, och sedan ytterligare tre lappar så att endast fem återstod. Bara mina exempel kommer upp i åtta till antalet så ni förstår att det var otroligt svårt.
En fantastisk sak med den här övningen var hur länge musik fick vara kvar. Det var häpnadsväckande när vi inom gruppen insåg att vi var beredda att ge upp både semester och fritid bara vi fick ha kvar den lappen. Det säger någonting om hur viktig musiken är för oss. Att det är en rättighet kanske det inte är många personer som skulle uttrycka det som, men att det ger livskvalitet skulle nog de flesta hålla med om. Musik i sin enklaste form har tusentals år på nacken, en sån lång tradition talar för sig själv! Skulle musiken försvinna ur mitt liv skulle en bit av mig dö, det är jag säker på. Jag kan inte minnas en dag då jag inte lyssnat på en enda låt, en enda melodi. Kan du?
Till sist vill jag rikta ett tack till mina vänner inom musikens underbara värld. Ni inspirerar mig och ni förgyller mitt liv. Och det kära vänner, det är livskvalitet!
Jag funderar ofta över vad som är väsentligt här i livet. På Idrottsvetenskapliga enheten talar vi om rörelse och motion som en källa till god livskvalitet. Och visst stämmer det, men det är bara en del av en mycket större helhet. I början av min utbildning hade vi en mycket givande övning/diskussion om rättigheter, och mina tankar återvänder ofta dit. Indelade i grupper satt vi framför ett bord med en massa papperslappar, på vilka det stod olika rättigheter. Exempel på rättigheter som fanns med och som vi i Sverige naturligtvis ser som självklarheter var skolgång, sjukvård, religionsfrihet, arbete, yttrandefrihet, semester, fritid - och musik. Sammanlagt var där säkert 20 lappar, minnet sviker mig lite så jag minns inte exakt. Vår första uppgift var att välja bort lappar så att endast 10 återstod, och jag önskar att alla tvingades få sig den tankeställaren. Vad skulle du välja bort? Sjukvård? Semester?? Tanken svindlar, tänk vad många människor som saknar en eller flera av dessa rättigheter! Nästa uppgift var att välja bort två lappar till, och sedan ytterligare tre lappar så att endast fem återstod. Bara mina exempel kommer upp i åtta till antalet så ni förstår att det var otroligt svårt.
En fantastisk sak med den här övningen var hur länge musik fick vara kvar. Det var häpnadsväckande när vi inom gruppen insåg att vi var beredda att ge upp både semester och fritid bara vi fick ha kvar den lappen. Det säger någonting om hur viktig musiken är för oss. Att det är en rättighet kanske det inte är många personer som skulle uttrycka det som, men att det ger livskvalitet skulle nog de flesta hålla med om. Musik i sin enklaste form har tusentals år på nacken, en sån lång tradition talar för sig själv! Skulle musiken försvinna ur mitt liv skulle en bit av mig dö, det är jag säker på. Jag kan inte minnas en dag då jag inte lyssnat på en enda låt, en enda melodi. Kan du?
Till sist vill jag rikta ett tack till mina vänner inom musikens underbara värld. Ni inspirerar mig och ni förgyller mitt liv. Och det kära vänner, det är livskvalitet!
4 januari 2008
Ett annorlunda nyårslöfte
Here I am. Första inlägget i min första blogg någonsin. På den tiden det fortfarande hette dagbok skrev jag nästan dagligen, men det var flera år sedan och på det numera fjortisstämplade Lunarstorm. Jag har konsekvent och kanske lite tjurskalligt undvikit allt som heter blogg, av den enkla orsaken att jag hatar ordet blogg. Vem kom på att det skulle kallas för det? Att det sedan blev världens hype och att hela världen plötsligt skulle blogga om all möjlig skit gjorde inte saken bättre.
Nu har jag gjort upp med mig själv. Jag vet inte riktigt när det hände eller hur det kom sig, men någonting förändrades. Jag har förändrats. Efter att ha blivit inspirerad av andra skribenter (jag vägrar i alla fall att använda ordet bloggare!) under en längre tid började jag känna suget efter att själv publicera, att nå ut, att kanske möta jämlikar. Rädslan lurar fortfarande inom mig, men den är svagare än någonsin.
Vad har jag att vara rädd för kanske ni undrar. Jag vågar dock påstå att det är en känsla sprungen ur en oro jag inte är ensam om att bära, oron över vad andra ska tycka om det jag skriver. Det som gör det skrämmande är mitt sätt att skriva. Så farligt utlämnande, personligt och ärligt. Jag kan alltid ljuga för mig själv i mina tankar, men när orden ska förevigas på papper eller visas för andra går det inte för det känns för viktigt. När jag ska ta ett svårt beslut skriver jag alltid ner mina känslor, då kan jag inte lura mig själv. Det är ett faktum jag inte kan undvika, och således är jag alltid rädd att ge för mycket av mig själv, att blotta mina innersta tankar och känslor.
Trots det sitter jag alltså här. Mitt första inlägg i min första blogg någonsin. Jag skyller på nyåret. Ett nyårslöfte är ett löfte till och för en själv, en överenskommelse mellan ens önskan och ens vilja. Den här gången blev överenskommelsen med mig själv att starta en blogg.
Gott Nytt År!
Nu har jag gjort upp med mig själv. Jag vet inte riktigt när det hände eller hur det kom sig, men någonting förändrades. Jag har förändrats. Efter att ha blivit inspirerad av andra skribenter (jag vägrar i alla fall att använda ordet bloggare!) under en längre tid började jag känna suget efter att själv publicera, att nå ut, att kanske möta jämlikar. Rädslan lurar fortfarande inom mig, men den är svagare än någonsin.
Vad har jag att vara rädd för kanske ni undrar. Jag vågar dock påstå att det är en känsla sprungen ur en oro jag inte är ensam om att bära, oron över vad andra ska tycka om det jag skriver. Det som gör det skrämmande är mitt sätt att skriva. Så farligt utlämnande, personligt och ärligt. Jag kan alltid ljuga för mig själv i mina tankar, men när orden ska förevigas på papper eller visas för andra går det inte för det känns för viktigt. När jag ska ta ett svårt beslut skriver jag alltid ner mina känslor, då kan jag inte lura mig själv. Det är ett faktum jag inte kan undvika, och således är jag alltid rädd att ge för mycket av mig själv, att blotta mina innersta tankar och känslor.
Trots det sitter jag alltså här. Mitt första inlägg i min första blogg någonsin. Jag skyller på nyåret. Ett nyårslöfte är ett löfte till och för en själv, en överenskommelse mellan ens önskan och ens vilja. Den här gången blev överenskommelsen med mig själv att starta en blogg.
Gott Nytt År!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
