Vissa dagar ångrar man att man vaknade på morgonen. Man önskar att man hade dragit täcket över huvudet och somnat om istället för att kämpa sig upp. Ibland krävs det så lite för att hela ens värld ska falla sönder, med tusen vassa skärvor som följd. Idag är en sådan dag. Det började med en olycka och sedan har jag trampat i skärvorna så många gånger att jag börjat blöda.
Värst av allt är att det inte finns någon städpatrull som kan hjälpa dig i ett sånt här läge. Du är utlämnad åt dig själv, din egen ensamhet. I mörkret får du bryta ihop, slicka dina sår och försöka komma igen. Och det är så svårt! I det läget krävs en liten ljusglimt för att du ska orka. Den ljusglimten kan vara precis vad som helst, det vet bara du själv.
Dagens ljusglimt är ett minne från en svunnen tid. Och drömmen om att upprepa stordåd. Herrlandslaget i handboll kan aldrig mer bli vad det en gång var, görkan är slut för länge sen. Med det inte sagt att en ny fantastisk era kan påbörjas, nu, ikväll, i Norge, mot Island. Jag sätter på ett plåster och hoppas på vinst...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar