Om vänskap

Lyckan kommer, lyckan går.

Vänner försvinner, vänskap återuppstår.

Jag mår som jag förtjänar och förtjänar det jag får.

Känner orden ventileras i tankarnas oändliga spår.

Trots allt som hänt,

står lyckans dörr på glänt.

Det är som allt jag känt

har blivit upp-och ned-vänt.

Där jag förut kände press

var orkeslös och less.

Har jag idag mod och finess,

klarar att hantera stress.

Med nytt mod går jag och bredvid går du,

det finns inget då bara framtid och nu.

Låt oss glömma det som varit, men inte det vi lärt:

Att tala med varandra för det är mödan värt.

 

 

Tillägnad min vän A.

En förtjusande dag som idag idag idag

Idag är det skärgård... En söndag då ingenting händer, då himmeln är grå och inga bilar hörs. Jag är som vanligt rastlös och vill träffa folk och hitta på något. Skillnaden nu är att det är en slags positiv rastlöshet. Jag har återfått mycket av den energi jag dränerades på i somras och vill nu göra saker för att det är roligt och inte bara för att fylla dagarna. Känner mig lite som ett barn som måste sitta still i skolan men som inget hellre vill än att springa ut på rast. Det kryper i benen och rycker i armarna sådär lite halvirriterande.

Ovanpå detta har jag tusen känslor som virvlar runt i kroppen. Vilken ska jag fästa mig vid? Vilka känslor är på riktigt? Osäkerheten bidrar till känslan av rastlöshet, jag vill ha klarhet, vill att någonting ska hända, vill få ett tecken. Samtidigt njuter jag av att känna allt detta, medveten om hur snabbt det kan vända. Ibland tror jag nästan att någon sitter med en fjärrkontroll och zappar för så fort kan känslorna förändras, klick, klick, klick så går jag från ledsen till hoppfull till glad.

En förtjusande dag som idag idag idag är jag hoppfull, glad, nervös, förväntansfull och uttråkad!

Ha det skärgård folks!

Om att blicka framåt

"You can look back but don't stare" lyder en fras ur sången Eight letters skriven av Robbie Williams. Att se dokumentären om Take That, från storhetstiden till återföreningen, gav mig hopp. Tiden kan läka sår. Tiden gör det möjligt att vinna nya erfarenheter, att mogna. En druva är inte god förrän den fått värme och tid att utvecklas, och den dagen det är dags att skörda kan allting hända. Bittra fiender kan skapa något tillsammans. Vänskap som förlorats kan återuppstå.

Att se tillbaka är en mänsklig företeelse. Vi minns, vi ångrar, vi saknar, vi begrundar det som hänt. Jag vill tro att det är så vi blir bättre människor, för det är det förflutna som ger oss viktiga lärdomar om livet. Ibland är det dock lätt att fastna i det som varit, vilket Robbie också förstått. Har man svårt att se framåt tittar man onekligen bakåt, men kanske fattas det bara att lyfta blicken lite högre. Kanske är dimman bara tät just nu. Det kräver mod att ta sig an framtiden, att se framåt, men den som vågar har allt att vinna. Så se tillbaka - men stirra dig inte blind.