Upp med händerna! Jobba i sidled! Smäll på ordentligt!
Snabb kontring, diagonallöpning. Upphopp, vänta ut målvakten. Nu.
Brottas på linjen, motståndarens naglar gräver sig in i armen.
Växel, rysk spärr, inspel.
Slita sig loss, hoppa, upp med skottarmen för fler valmöjligheter. Vänta, vänta. Mål!
Varför valde jag fotboll? Man skadar ju sig bara...
Idag ska Sverige ge sig på Frankrike, tv-kvällen är räddad!
Larholm, Källman och Doder - ni är mina nya idoler.
24 januari 2009
12 januari 2009
Andetag
Lugna, djupa och långsamma. Flämtande, grunda. Livsviktiga.
Dålig kondition, rädsla eller upphetsning. Andetagen avslöjar oss.
Dina andetag är rofyllda. Det är sömnens påverkan, du ligger utsträckt och drömmer om... ja, om vad då? Jag sitter bredvid och kastar avundsjuka blickar på dig som får sova när jag måste arbeta, blickar du inte kan se. Mina tankar cirklar kring dig, vilken värld befinner du dig i just nu? Du mumlar något och drar efter andan, jag har svårt för att koncentrera mig.
Jag vill dela dina andetag.
Dålig kondition, rädsla eller upphetsning. Andetagen avslöjar oss.
Dina andetag är rofyllda. Det är sömnens påverkan, du ligger utsträckt och drömmer om... ja, om vad då? Jag sitter bredvid och kastar avundsjuka blickar på dig som får sova när jag måste arbeta, blickar du inte kan se. Mina tankar cirklar kring dig, vilken värld befinner du dig i just nu? Du mumlar något och drar efter andan, jag har svårt för att koncentrera mig.
Jag vill dela dina andetag.
8 januari 2009
Flickan i snön
Flickan i snön är blek och kall. Hennes kyla blir hennes fall.
Hon sitter bland vänner och nya bekantskaper,
fryser och skakar och vill åka hem.
Än vet hon ej hur gemenskapen smakar,
hennes mask har åkt på för så längesen.
Vem kan smälta klumpen i bröstet,
vem kan ge henne modet att leva?
Det tar flera år att bygga upp muren
men bara ett ögonblick att den rasera.
Ensam i det stora vita hon vandrar,
men lämnar efter sig spår i snön.
Så länge frosten behåller sitt grepp kan hon vända
och finna sin väg hem igen.
Hon sitter bland vänner och nya bekantskaper,
fryser och skakar och vill åka hem.
Än vet hon ej hur gemenskapen smakar,
hennes mask har åkt på för så längesen.
Vem kan smälta klumpen i bröstet,
vem kan ge henne modet att leva?
Det tar flera år att bygga upp muren
men bara ett ögonblick att den rasera.
Ensam i det stora vita hon vandrar,
men lämnar efter sig spår i snön.
Så länge frosten behåller sitt grepp kan hon vända
och finna sin väg hem igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)