Stilla rusar jag

Utan förvarning kommer dem, tankarna. De som virvlar fram och tillbaka, upp o ner och ner o upp, runt runt och det går snabbare och snabbare och inget kan jag göra för att stoppa dem. Som dyker upp i mitt medvetande och tär hål på mitt inre och jag försöker mota bort dem men det går inte och det blir kapplöpning och jag förlorar och jag tänker vad har jag gjort för att förtjäna det här men sen hör jag den lilla hårda rösten som säger att nog förtjänar du det och det blir kaos inom mig och jag vill gråta med det går inte, hjärtat blir till sten och jag vill helst bara plocka ut det och slippa känna mer för det gör ont, så ont, och jag tänker att det är inte så här jag vill ha det så låt mig slippa snälla och jag undrar varför det bara ska vara upp till mig när vi är två och så blir jag arg och ledsen på samma gång och sen kommer behovet av att skriva ner allt det jävliga och efteråt känns det lite, lite bättre.